Kopparorm, något saknas i ditt skal
Jag håller min älskades tummar och skakar kallblodig Jag gör honom så rastlös i närvaro av min istid Men fem minuters närhet räcker inte
Beskedet biter hastigt och lägger sig ner långsamt Dagen efter är sprickor i vita väggar Den luktar dammigt tyg och desinfekterade fotsulor Dagen efter är en sjuåring full av frågor Vad gör dig mest ont: sjukdomen eller statistiken Varför målas en stadig vägg målas i äggskal Dagen efter är alla hjärtans dag
Oavsett hur mycket man räknar dess kroppsröda eller senapsspräcklade fjäll Slingrar sig Askleipos orm alltid på samma ställe mellan ryggradens konstanta knutor Ett asymptomatiskt gift är ett tomt hot
Min orms tänder vilar mot baksida öron och mina tinningar Hennes orm smälter, gör sig osmotisk, och cirkulerar blodomloppet tills den biter sig i nacken Hon sträcker på sig och kracklar som ett godispapper Är det inte själviskt att vi går sönder båda två Att vi som däggdjur kyls ner tills blodet inte längre springer hela loppet
Ormbäbis, något hotfullt saknas i ditt skal Allt som finns kvar är konsekvenser och en ihålig ryggrad
I hålet där ormen kröp ut ekar det: Fem minuters närhet räcker inte Vi måste lära oss leva med lite ovisshet